I dont celebrate sundays?

Eftersom det inte finns så ofantligt mycket annat att göra under dessa sena timmar på kvällen väljer jag att skriva ett inlägg, något jag kanske borde ha gjort i ett tidigare skede men denna helg har varit överbokad. Ovanligt mycket hivande av den magiska brygden i fredags men allt var frid och fröjd ändå, hade toppenkväll och ett möte med nya spännande människor, även om man inte hann med att träffa alla man ville se. Lördagen densamme, dock under en lugnare men en ändå väldigt trevlig miljö med allmänt trevliga människor. Målet var Skellefteå men när våra kloka och eftertänksamma skallar slogs ihop ingås vi i tid att vi inte aldrig skulle hinna fram till dessa trevliga tillställningar så det fick bli en kväll bestående av tv-spel och vin. Söndagen har mestadels spenderats som sliten man i sina bästa år liggandes eller halvt sittandes utan att ha gjort något vettigt alls. Vad gör det då man imorgon ska starta en helt ny vecka på Medlefors.

Måste passa på och tacka för all respons jag fått under min korta tid som seriös. Inte något jag förväntat mig och att varje gång mötas av besöksrekord är trevligt men för att inte skryta låter jag detta vara något av en hemlighet om hur många som verkligen besökt mig. Vill ju inte att någon ska känna sig avundsjuk men nog för att dom flesta mest troligt redan gör det.

För att inte tråka ut er med en för detaljerad text låter jag det vara som det är och avslutar såhär tråkigt och tomt.

MvH “en svärmorsdröm”

 

 

Last night

Vaknade av att min väckarklocka hade ringt ofantligt många gånger,fler gånger än jag förväntat mig så jag kliver raskt upp ur sängen, tittar på klockan och ser att jag försovit mig med några få minuter, minuter som i min värld räknas som timmar. Jag jagar upp mig själv för att hinna med duschen och en fika är inget att tala om, det hinner jag aldrig med. Även om jag kliver upp i tid. Väl framme vid bussen har kylan bitit sig rejält och jag tänker för mig själv att “kan det bli värre idag”. Inser när jag kliver av bussen och går med raska steg att jag inte börjar förrän om precis en timme så varför stressar jag egentligen kan man fråga sig. När jag kommer genom dörrarna till skolan möts jag av en tyst skola, en skola utan elever och ett fåtal lärare som hejar lite smått när jag vandrar mot mitt skåp.

Skoldagen glider förbi sakta men säkert och när dagen lider mot sitt slut känner man i hela kroppen att hem, det är där man vill vara. Trött och sliten beger jag mot bussen, tunga steg i detta duggregn anländer jag i perfekt tid och behöver inte vänta mer än några få ynka minuter innan jag kan stiga på och slappna av, andas ut och känna att ag nu äntligen är på väg hem.

Nu sitter jag här, trött och hungrig och vill mer eller mindre somna men rädslan över att vakna ikväll håller mig vaken då jag inte har några idéer på att vända dygnet när jag väl fått det att gå runt.

Funderade över en sak under en tidigare resa med buss, varför det aldrig är någon som sätter sig bredvid mig under denna resa då bussen nästan till synes är full, luktar jag äckligt eller är det så att personerna i fråga inte vågar? Med mina ögon som lyser av kärlek och ett leende så varmt att solen liknar is. Jag hoppas antagligen att detta då är sistnämnda då lukta illa aldrig är något jag gör. Missförstå mig inte, jag vill inte sitta bredvid någon annan då det känns onödigt och att jag hellre lyssnar på musik än att under denna resa pratar med någon men det får mig att undra ändå.

Förhoppningsvis förväntar ni inte er ett till inlägg då chansen till det är minimal men ibland kan även jag överraska mig själv, men bara ibland.

MvH “en svärmorsdröm”